Betalar en kund för sent har du rätt till dröjsmålsränta enligt räntelagen, om ni inte har avtalat något annat. Räntan är Riksbankens referensränta plus 8 procentenheter. Referensräntan är 2 procent för perioden 1 juli–31 december 2026, så dröjsmålsräntan är just nu 10 procent per år.
Påminnelseavgiften regleras i en annan lag. Den får vara högst 60 kronor och får bara tas ut om ni har kommit överens om den senast när skulden uppstod. Är kunden ett företag har du dessutom rätt till 450 kronor i förseningsersättning.
Hur hög är dröjsmålsräntan?
Räntelagen säger att dröjsmålsräntan ska motsvara den referensränta som gäller vid varje tidpunkt, med ett tillägg på åtta procentenheter. Referensräntan bestäms av Riksbanken för ett kalenderhalvår i taget, den 1 januari och den 1 juli. Den följer Riksbankens styrränta och avrundas uppåt till närmaste hela eller halva procentenhet.
Referensräntan har legat på 2 procent sedan 1 juli 2025, och den gäller till och med 31 december 2026. Nästa gång den kan ändras är 1 januari 2027. Ändras den medan en faktura fortfarande är obetald ändras också räntan på fakturan från och med det nya halvåret.
Räntan räknas per år. För en kortare försening tar du beloppet gånger räntesatsen gånger antalet dagar, delat med 365.
Räntelagen gäller bara om ni inte har avtalat något annat. Står det en annan dröjsmålsränta i avtalet eller i era allmänna villkor är det den som gäller, så länge villkoret är giltigt.
Från vilken dag räknas räntan?
Det beror på om förfallodagen var bestämd i förväg. Har ni kommit överens om betalningsvillkor, till exempel 30 dagar netto i ett avtal, löper räntan från förfallodagen.
Finns ingen förfallodag avtalad i förväg börjar räntan löpa 30 dagar efter att du skickade fakturan eller ett krav. Gentemot en privatperson måste fakturan då också tala om att utebliven betalning leder till ränta. Mellan företag behövs inte den upplysningen.
Mellan företag förfaller en faktura för en vara eller tjänst dessutom senast 30 dagar efter att du har krävt betalt, om du inte uttryckligen har gått med på en längre betalningstid. Samma sak gäller när ett företag fakturerar en myndighet.
Påminnelseavgift: högst 60 kronor och bara med avtal
Enligt lagen om ersättning för inkassokostnader får du ta ut en avgift för en skriftlig betalningspåminnelse, men bara om ni har avtalat om det senast i samband med att skulden uppstod. Det räcker alltså inte att skriva in en påminnelseavgift på påminnelsen. Den måste ha stått i avtalet, offerten eller villkoren som kunden godkände.
Avgiften får vara högst 60 kronor. Skickar du ett inkassokrav som uppfyller inkassolagens krav får du ta ut högst 180 kronor, och för att upprätta en avbetalningsplan högst 170 kronor. Avtalsvillkor som ger dig rätt till mer än lagen tillåter är ogiltiga.
Påminnelseavgifter och inkassoavgifter ses inte som betalning för en vara eller tjänst utan har karaktär av skadestånd. Därför ska du inte lägga på moms på dem.
Förseningsersättning på 450 kronor mellan företag
Är både du och kunden näringsidkare, eller är kunden en myndighet, får du 450 kronor i förseningsersättning så snart du har rätt till dröjsmålsränta på en faktura för en vara eller tjänst. Den behöver inte vara avtalad i förväg, och ett villkor som tar bort den är ogiltigt om det inte finns särskilda skäl.
Förseningsersättningen ersätter i praktiken påminnelseavgiften. Du får bara ta ut påminnelse- och inkassoavgifter till den del de tillsammans överstiger 450 kronor. Mellan företag blir det alltså 450 kronor, inte 450 plus 60.
Två räknade exempel
Exempel 1, mellan företag. Du har fakturerat ett annat företag 40 000 kronor med förfallodag enligt avtal. Kunden betalar 30 dagar för sent.
| Post | Beräkning | Kronor |
|---|---|---|
| Dröjsmålsränta | 40 000 × 10 % × 30 / 365 | 328,77 |
| Förseningsersättning | Fast belopp | 450,00 |
| Summa | 778,77 |
Exempel 2, privatperson. En kund har fått en faktura på 2 000 kronor med en förfallodag ni har kommit överens om, och ni har också avtalat om påminnelseavgift. Kunden betalar 20 dagar efter förfallodagen. Räntan blir 2 000 × 10 % × 20 / 365 = 10,96 kronor, och med påminnelseavgiften blir det 70,96 kronor. Beloppen i båda exemplen är påhittade.
Vill du avstå från räntan för en kund du vill behålla är det ett affärsbeslut. Rätten till räntan finns ändå där.
Hur bokför man påminnelseavgift och dröjsmålsränta?
Påminnelseavgiften ska som sagt inte ha moms. BAS-kontoplanen har egna konton för räntor men inget särskilt konto för påminnelseavgifter, så välj ett lämpligt konto och använd det konsekvent.
- Du får betalt för dröjsmålsränta: kredit 8313 Ränteintäkter från kortfristiga fordringar, debet 1930.
- Du får betalt för påminnelseavgift eller förseningsersättning: kredit ett konto för övriga rörelseintäkter, till exempel 3999, debet 1930.
- Du betalar dröjsmålsränta till en leverantör: debet 8422 Dröjsmålsräntor för leverantörsskulder, kredit 1930.
- Du betalar en påminnelseavgift: debet ett kostnadskonto, till exempel 6570 Bankkostnader eller 6991 Övriga externa kostnader, kredit 1930.
Hur kontona är uppbyggda går vi igenom i guiden om BAS-kontoplanen. Bokför du med kontantmetoden bokför du posterna när pengarna kommer in eller går ut.
När lönar det sig att lämna över fakturering och påminnelser?
Ränta och påminnelser är små belopp var för sig, men de kräver att någon bevakar förfallodagar, skickar påminnelser i tid och vet vad som får tas ut. Har du många kunder eller både företag och privatpersoner som kunder blir det lätt fel, och en avgift som tas ut utan stöd i avtal kan bli en tvist.
En bokföringsbyrå kan sköta kundreskontran, påminnelserna och bokföringen av räntor och avgifter i samma uppdrag som den löpande bokföringen. Vill du ha någon som också ser över era betalningsvillkor passar en redovisningskonsult. Vad det brukar kosta ser du i genomgången av priser på bokföring.